Du traskar ner längs vägen och har solen i ditt ansikte. Allt är bara så där behagligt som det kan vara en strålande sommardag som denna. Tills du nästan trampar i en hög med skit det vill säga. Hundskit, människobajs eller kattskit spelar ingen roll. Skit som skit och det är det sista man vill känna under fotsulan.
Har ett minne då jag senast trampade i skiten. Bokstavligen alltså. Det var utanför min äldre systers skola för en herrans massa år sen. Det var jag och mamma som stod och väntade på henne som jag klev runt lite på trotaren. Tankarna var just då inte med mig och innan jag visste det satte jag foten rätt ner i en mjuk bajsklump, som inte heller var speciellt gammal. Man kunde liksom känna foten pressa skitet ut längs mönstrerna och skåda hur bajset formades till en trillobit längs trotaren. Usch och fy. Bajs under skon är bland det äckligaste som finns.
Så när jag traskade längs vägen påväg hem från amsmötet så slog det mig som november kylan. Nu till denna person som har lagt bajskorven just där borde få ett hårt nyp i örat och det är genast. Plocka upp skitet efter er eller göm det åtminståne det långt in i rabatten om du nu inte orkar. Du som mot förmodan ska skita på vägen, eller skita utomhus. Snälla, hitta en bättre plats än mitt på vägen.
